Lyssna på vårdpersonalen
Att i all ödmjukhet lyssna på vårdpersonalen är en viktig lärdom för att utveckla den politiska förmågan att fatta goda beslut. I denna valrörelse tycks politisk framgång röra sig om att ge nya eller tillfälliga löften till väljarna, att hela tiden överträffa varandra. Man glömmer lätt att dessa löften senare ska betalas av skattebetalarna. Vi sjukvårdspolitiker har ett uppdrag att skapa största möjliga värde för patienterna givet de tillgängliga resurserna. För att klara detta är det av högsta vikt att lyssna på personalen som dag för dag skapar dessa värden. Vårdens viktiga trollerikonst är att hela tiden ha fokus på patientnyttan såväl i det individuella mötet som det generella arbetet.
Vården har blivit mer personcentrerad genom att patientens upplevelser bättre tas tillvara. Intresset för medicinska och patientupplevda utfallsmått har ökat. Samverkan mellan kommunal vård, närhälsan, vårdcentraler och specialistvård förbättras hela tiden. Detta tack vare en målmedveten och engagerad personal. Jag blev därför mycket förvånad när Maria Hjärtqvist, förstanamnet på Socialdemokraternas lista för Skaraborg och regionrådskandidat uttrycker sig att hon vill stoppa den fria etableringsrätten för vårdcentraler. Det innebär att hon vill ta bort rätten att välja för patienten och möjligheten för personal att välja arbetsplats. Västra Götalandsregionen har hela tiden haft denna möjlighet, ungefär fifty-fifty med 105 egna inom offentlig vård, Närhälsan och 95 inom etableringsrätten, Vårdcentraler. Hon kan inte ha inlyssnat patienter och sjukvårdspersonal i ett så kategoriskt uttalande.
Ledande politiker i Västra Götaland borde förberett sig bättre innan avtalet om journalsystemet Millennium tecknades med amerikanska bolaget Cerner som senare förvärvades av Oracle. Under tiden skulle man lyssnat in personalen bättre. Mycket skattepengar försvann och köerna till vården ökade. Nu är ett modulbaserat system på väg. Då är min fråga till politiska partier som går i bräschen för att förstatliga vården: - En statlig vård skulle säkert börja med ett enda system för hela landet, hur skulle man lyckas med det? Och hur skulle det lokala intresset och politiska ansvaret för sjukvården finnas kvar?
Kommentarer
Skicka en kommentar